HEMBYGDSBOKEN
HEMBYGDSBOKEN
I Dackebygd firar 60-årsjubileum
Det är jubileumsår! Nu står 60 årgångar av ”I Dackebygd” på rad i bokhyllan! De ger oss inspiration och kunskap! De påminner oss om den bygd vi känner samhörighet med – vill veta mer om.
I Förordet riktar Siv Johansson ett varmt tack till alla som minns, skriver ner och berättar vidare. Så värdefullt arbete alla gör, som forskar i olika källor och arkiv samt delger oss andra!
Detta jubileumsår omfattar hembygdsboken, I Dackebygd, 256 sidor och det är 35 olika berättelser med skiftande innehåll. Vissefjärdabygden med sin rika historia och vackra natur speglas ur olika aspekter.
I välskrivna berättelser får vi möta många skiftande levnadsöden. Byar, gårdar och stugor passerar revy och de bidrar alla med pusselbitar till bygdens kulturarv.
Åke von Schéele inleder traditionsenligt med julbetraktelsen. Därefter låter Anders Marell oss vara med, när Ella Fransén avtackas efter att ha varit kyrkvärd i hela 22 år.
”I Dackebygds” trogne författare Anders Thuresson saknas bland årets skribenter. Siv Johansson har besökt hans fru Ann-Margreth och de har tillsammans plockat samman bilder och gjort en berättelse om Anders rika liv fyllt av engagemang och föreningsliv.
Skolprojekt på Linnefors. Lars Jonzon berättar om tankarna omkring projektet och varför man valde Linnefors. För en dag var det liv och rörelse på den gamla bruksgården. Vackra bilder visar arbete, dans och måltider.
Bonaden ”Mitt liv - Min tid” har komponerats av duktiga handarbetande damer i Vissefjärda Hembygdsförening. Berit Niklasson ledde projektet, som dokumenterats av Gunhild Hagström.
Lilian Jonsson är en ny författare för hembygdsbokens läsare. Hon har lämnat sin hembygd och är numera bosatt i Sundsvall. I sina drömmar om hembygden ordnar Lilian en midsommarfest, dit alla nära och kära inbjuds. En jubileumsfest i verkligt fint sällskap.
Hipp, hipp, hurra! Skagenmålarens kända konstverk illustrerar berättelsen.
Kalmarförfattaren Anders Johansson är intresserad av Dackebygden och han besökte Stallarna på ”Vissefjärdadagen” i våras. Han skrev sedan artiklar i ortspressen om Dacke, Kungsvägen, lokomobilen och Henning Skårins ”historiska bygdespel”. I de sommarfagra byarna Hulan, Risingen, Djuramåla och Stolpbäck fann han i midsommartid det verkliga Småland. I ”vår hembygdsbok” skriver Anders om våren. Vad är väl mer ”vårligt” än vitsippeängarna omkring hembygdens kyrkomiljö!
Peter Ljungström redogör för hur det förhåller sig med mangårdsbyggnaderna på Kyrkeby gård. Den Silwerswärdska byggnaden är den ursprungliga och den Malmströmska på Norra Kyrkeby är av senare datum.
Vi får möta Dollarkungen (Claus Nickolausson) och hans charmerande hustru Alice. Hon hade sin syster Nanny (gift med godsägare Carl Andersson) boende på Norra Kyrkeby. Gymnasieeleven Emmy Davidsson berättar om Claes Nickolaussons liv. Hur skapade han sin stora förmögenhet? Han var ju helt utblottad, när han steg iland på Amerikas kust.
Claes gjorde allt för sin vackra hustru Alice, som var glad och generös. Genom Elisabeth Ljungströms berättelse får vi lära känna denna kvinna, som överglänste alla andra damer i bygden.
Göte och Asta Olsson hade frisörsalong i Vissefjärda. De stod alltid till tjänst och var måna om att göra ett bra jobb. Dottern Kristina Fransén berättar i sina barndomsminnen om hur hon också fick hjälpa till och vara till hans i olika situationer.
Dollarkungen och hans Alice var några av deras trogna kunder.
Björn Klippvik presenterar en finstämd dikt av fadern Eric Klippvik. En välkänd vissefjärdabo, som hade många strängar på sin lyra. Bl a var han år 1945 med om att starta, Verda Träindusrier AB, i Vissefjärda.
Magdalena Jonson förklarar för läsarna varför kyrkan, centrum i bygden, placerades just vid Kyrksjön och Lyckebyån. Troligen fanns en kyrka här redan på 1200-talet och ännu tidigare lär här har funnits en befäst gård, kallad Vesaborg. Sockenmagasinet, Uddenbergska skolan och Stallarna är andra kulturbyggnader i kyrkans närhet.
Ute på kyrkudden står Dackestenen. I år skriver Peter Danielsson om Dackefejden i europeiskt perspektiv. Det var inte den förbjudna gränshandeln, som retade upp smålänningarna. Flera andra orsaker räknas upp och 1541 fick Vissefjärda kyrka lämna ifrån sig 2 kilo förgyllt och oförgyllt kyrksilver. Vissefjärdakyrkan blev hårdast drabbad i hela häradet.
I de över 100 byarna i socknen bodde det för ca ett sekel sedan otroligt mycket människor. I flera av berättelserna i årets bok möter vi gripande levnadsöden.
Studiegruppen ”Gårdarna runt sjöarna” (Ella Fransén, Gun-Britt Svensson Siv Johansson, Ingemo Magnusson, Alva Carlsson och Lotta Gustafsson) presenterar i år byarna Bönemåla, Rukebo och Stolpabäck. De tre gårdarna i Bönemåla beskrivs ingående och byarna Rukebo och Stolpabäck berättas det om, när Ella Fransén beskriver sin skolväg (1930-tal).
Vi möter människorna i en tid när det var gott om folk i gårdar och stugor. Här fanns affär, skola och kapell. Många tvingades lämnade hemorten för t ex Amerika – några återkom med pengar på fickan och möjlighet att infria sina drömmars mål. Stockholm locka också och några blev kvar även där. Det var också möjligt att vara där och ”sommarjobba” t ex på Haga slott. Karlskrona låg också nära till hans att söka sig till.
Byagemenskapen var god och man stöttade varandra. Grannar och släktingar var det sociala skyddsnät som fanns. Lycka blev ofta olycka – barnadödligheten var stor – mödrar dog i barnsäng – unga kvinnor övergavs av männen. Fosterhem ordnades, mor och farföräldrar ställde upp osv.
Margit Linnea (Margit Johansson) berättar för sin dotter Marita Högstedt om sin barndom i Lugnet, ett litet torpställe som låg vid vägen mellan Flädingstorp och Stolpabäck. Margit växte upp med sin mormor och moster och Maritas far var fosterbarn i byn Hulan. Marita har tecknat ner en finstämd berättelse om sina föräldrars barn- och ungdomsår.
Vivan Månsson känner väl till Krukö och hon ledde en byavandring där tillsammans med Leif Karlsson och Börje Axelsson. Lilliane Carlsson skrev ner berättelsen om den anrika gamla hantverksbyn. På 30-talet bodde här som mest 42 personer. Idag bor här 10-12 stycken. Leden på landsbygden glesnar och det är andra nationaliteter, som upptäckt dess värde.
Bengt Johansson ger sig iväg på cykel och besöker och pratar med människor han möter. Han cyklar den gamla kyrkvägen från Emmaboda mot Vissefjärda. Det är inte så många kvar i byarna men en och annan träffar han på och har intressanta samtal med. Man påminns om avfolkningen på landsbygden men Bengt låter naturen och det historiska perspektivet komma fram.
På eftermiddagen den 24 oktober 1888 blev den 48-årige hemmansägaren och fembarnsfadern Peter Johan Gustafsson skjuten till döds i ett bakhåll under färd med häst och kärra till grannbyn Lassamåla. Han och några andra karlar skulle fiska. Bengt Gustafsson klargör hela händelseförloppet. Vilka ovänner hade Peter Johan? Vi får följa rättegången med vittnesförhören. På en detaljerad karta över området kan man följa de misstänktas förehavanden vid mordtillfället. Ingen fälldes för mordet, bevisen var inte tillräckliga. Men bygden levde länge i skräck – och nog hade man sina misstankar…
Att söka sina rötter är populärt. Bengt Gustafsson och Lena Nilsson återkommer även i år till Knappsmålasläkten och klargör vidare i text och antavlor. Där får man veta om man möjligen är släkt till Vilhelm Mobergs mor.
Det är många som hör av sig, när de genom sin släktforskning hittat förfäder i någon del av socknen. Joel Hallingbäcks farmor hette Edla och var född i Bönemåla – hur denna kontakt utvecklas får man veta mera om i nästa års I Dackebygd. Det är Siv Johansson som kommer att förmedla vidare intressanta kontakter.
Per Carlzon berättar hur han genom släktforskning lärt känna sin morfars far. En hissnade berättelse om en man från Vissefjärdas gränstrakter. ”Han hade både bra och dåliga sidor, även om de sistnämnda med råge överträffar de först nämnda.”
Ingvor Johnsson har också spårat en släkting. Det är moderns forskning som inspirerat henne och några studiekamrater att berätta om Johan i Slott. ”Johan i Slotts saga börjar under 1800-talets andra decennium och berättar om en man som blev botare, förlorade sin släktgård från 1500-talet och stod inför tinget för felbehandling.” Vi får följa Johans levnadsöde, ett liv som avvek från gängse normer här i bygden.
Skolorna i Stolpabäck och Lindås på 30-talet kan jämföras. Mai Melin gick i Röda skolan i Lindås och Ella Fransén i skolan i Stolpabäck. Den 6:e juni var en stor högtidsdag – då strålade lärare och barn från bygdens alla skolor samman för att fira nationaldagen. Samlingsplatsen var kullen på kyrkogården i Vissefjärda.
Förskolebarn i ”Kyrkis” målar Jerusalem, den heliga staden, och deras verk är med på utställningar i Kalmar, Växjö, Stockholm och Jerusalem. Ett brobygge för freden mellan barn i Sverige och Israel. 43 barn i Vissefjärda församling och 16 barn från Jerusalem deltog. Härliga barnteckningar och barnens kommentarer! Gunilla Håkansson tar oss med på lektioner och utställningar.
Per Melin avverkar två ronder i Lindås boxningshistoria. Vilket engagemang och vilken kämparglöd! Citat från 1949: ”De flesta av Lindåsboxarna var ambitiösa och begåvade men fyra skulle klart höja sig över mängden: Göran Lindström, Sigge Månsson, Kurt Johansson och så småningom Kjell Karlsson.” Med dessa i laget tillhörde Lindås en av de bästa klubbarna i Sverige. 1951 blev Kurt Johansson svensk juniormästare. Flera andra från klubben gjorde fina resultat och detta år blev det bästa i klubbens historia. Rond tre följer nästa år.
GIF – Vissefjärda Gymnastik & Idrottsförening firar 80-årsjubileum. Nuvarande ordföranden Christer Martinsson skriver hur föreningens aktiviteter började på Stallplanen vid kyrkan. Vi får bl a möta den framgångsrike löparen Gösta Östbrink. Kända profiler som Karl Karlman och Artur Davoust har lett föreningen. Härliga lagbilder presenteras från tidigare segrar men roligast av allt är att föreningen fortfarande är mycket livaktig med massor av aktiviteter. Fotbollsframgångar låter tala om sig. Fotbollslaget 1966.
Siv Johansson berättar om Törsbogården och sommaren som var. Då inbjöd man bl a till ”Underhållning i sommarkväll med Kultbandet”. Det kom folk i bilar, på cykel och med båt…sammantaget över 200 personer.
Inger Andersson skriver om sina erfarenheter, när hon för första gången var med i midsommarens bygdespel, ”Johan Flinks klavertramp”. Ett humoristiskt bygdespel av Henning Skårin, dock något omarbetat, med inslag av musik och sång.
På höstkanten invaderades Vissefjärda av brandmän som tävlade i olika ”grenar”. Henrik Martinsson berättar om dagen då vissefjärdaborna fick vara med om dramatiska uppvisningar med kunniga brandmän som aktörer.
Torsjöleden har kompletterats med en kortare vandringsled den s k Familjerundan tillgänglig för en större allmänhet. Birgitta Albertsson berättar att den går genom ett vackert strövområde. Den har sin början nära det unika Kejsarberget.
I byn Gusemåla kan man smidigt lägga i kanoterna och paddla iväg längs Lyckebyån! Bengt Gustafsson uppmärksamma detta!
Göte Lundberg bevakade Lindåsdagen och presenterar evenemang och tävlingar.
Årsrevyn, med händelser från året 2008, av Bengt Johansson avrundar den innehållsrika hembygdsboken från jubileumsåret 2009.
I Efterordet framför ordförande Lars Andreasson ett varmt tack till alla som på olika sätt stöttat och hjälpt till med olika insatser inom Vissefjärda Hembygdsförening.
Tack vare Er, alla goda medarbetare blev det ännu en bok om hembygden, I Dackebygd, årgång 2009. Det känns tryggt att veta att det är så många, som månar om hembygdsboken. Det är tack vare Er, som det skapas skildringar om hembygden, som människor i bygden gärna vill läsa så här i juletid, när julfriden infunnit sig.
Britta Thörns Klippbok – speglar Dackebygdens 1900-talshistoria.
Vissefjärda Hembygdsförening har förhoppningen att denna ”Klippbok” (160 sidor!) ska sprida kunskap om hembygden. Här serveras bygdens 1900-talshistoria på ett lättillgängligt sätt genom tidningsartiklar presenterade av en rad kunniga skribenter. De många tillbakablickarna ger läsaren en rad spännande läsupplevelser om tider som svunnit och man får också inblick i våra förfäders folktro och sägner, som är speciella för vår bygd.
Att denna bok är sammanställd av en av vår hembygdsboks folkkäraste författare borgar för att urvalet av artiklar passar Dackebygdens läsekrets. Britta Thörn kände inte bara sin bygds historia utan också dess befolkning. Hennes far var prosten Arnold Thörn och modern Gunhild var prästdotter från Madesjö. Redan tidigt var hon intresserad av de människor som kom till prästgården i olika ärenden. Kärleksfullt har hon i olika artiklar beskrivit sitt barndomshem, ja, hela prästgårdsmiljön och alla de människor som på den tiden rörde sig där.
Efter skolstudier i Växjö var Britta lokalredaktör för Barometern under åren 1926-1944. Hem- bygden var hennes ansvarsområde. År 1944 flyttade hon till Kalmar och arbetade som kontorist vid länstyrelsen, en befattning som hon innehade till pensioneringen.
Under vissefjärdatiden var hon engagerad i ett flertal föreningar och styrelser. Hon var således styrelseledamot i Röda kors-kretsen, hembygdsföreningen och föreläsningsföreningen, vice ordförande i djurskyddsföreningen och sekreterare i Vissefjärda sångkör. Hon var den första kvinnan i Vissefjärdas kommunalfullmäktige.
1947 skrev hon en rad värdefulla kulturartiklar i dagspressen – dessa finns nu med i denna utgåva, som sträcker sig fram till 1971. Denna klippbok speglar en tid då Vissefjärda var ett samhälle på frammarsch och dess invånare såg ljust på framtiden och bygdens utveckling. Britta själv var inte längre lokalredaktör utan vi möter signaturer som CÅG, Bengt, Rune m fl.
Här följer några rubriker som visar bokens skiftande innehåll: 100-åring i Klättorp, Samreal- och kommunala mellanskolan, Vissefjärda orten med goda kommunikationer, Kristusstatyn reses, Verda träindustrier bildas, Emmaboda hembygdsförenings tioårsjubileum – strålande folkfest, 131 personer i fullmäktige under 30 år, Nya skolan invigs, Mejeriet rustas upp, Motorstadion i Rövaredalen, Bro mellan Mörestallarna och kyrkan, Tre bröder blev isens offer, Röda korset jubilerar, Seriehusen i Vissefjärda klara, Församlingshem byggt för 520 000 kr, Uddenbergska skolan rivs, Tiotal vårdtagare på Emmaboda sjukhem mm.
Kvinnorna skymtar förbi som hemsamariter och vårdpersonal och som medlemmar i Röda kors och sångkörer. Lilly Engström fanns med bland de 14 kommunalmän som fick guldnål. I de mera styrande befattningarna höll sig tydligen kvinnorna i bakgrunden under de år, som klippboken omfattar.
Britta Thörn har, i en hel rad artiklar i olika årgångar av I Dackebygd, berättat om sin barndoms bygd. Prästdottern Britta präglades givetvis av det liv som rörde sig omkring prästgården. Hon iakttog de människor hon mötte i vardagslivet. Det var mycket folk, hög som låg, som rörde sig omkring och i prästgården och kyrkan. Med värme beskriver hon i en rad artiklar sitt hem, prästgården i Vissefjärda. Vi kan följa alla de olika prästmännen, som därifrån ledsagat socknens folk och vi får följa hur deras arbete påverkat bygdens utveckling.
Britta var enda barnet och vid sin död testamenterade hon många värdefulla handlingar till hembygdsföreningen. Förutom det hon själv samlat, som var av intresse för vissefjärdabygden, fick föreningen även motta allt som sparats under hennes fars prästgärning, både det som rörde församlingsarbetet och även foton, brevväxling o dyl som rörde privatlivet. I I Dackebygd årgång 1999, jubileumsutgåvan, kan Du läsa, Britta Thörn – ett försök till porträtt, författad av Ingrid Lindahl och Lena Peterson.
Brittas författarskap sträcker sig över många olika områden. Det ligger ett gediget forskningsarbete bakom varje artikel. Den enskilda människan närmar hon sig alltid med stor respekt och ödmjukhet.
Nedan citeras inledningen till artikeln från årgång 1965 av I Dackebygd:
Det är om våren man vill minnas Vissefjärda. Den där första dagen man åkte upp i allén och fångade in hela bilden av den nya prästgården. Minnas att här har jag långa varma solljusa dagar framför mig.
Vi skrev 1915. Den vackra majdagen lovade gott för framtiden. Hästskjuts efter hästskjuts rullade ned för den långa Skeppeboallén i en, som jag tyckte, aldrig sinande ström. Äntligen var det tid att spänna Senta för fjädervagnen, sälla sig till den ringlande raden med Vissefjärda prästgård som hägrande mål.
Med trogna sockenbors beredvilliga hjälp lämnade vi vår gamla prästgård i Skeppebo och kom, efter en knapp timmes färd till vår nya.
Ny var den förvisso ej. Nära 200-årig stod den där som ett vördnadsvärt minne från gångna sekler då förhållande och människor präglades av enkelhet, som alltmer försvinner i vår moderna livsföring. Det var alltså en mycket gammal prästgård vi tog i besittning. Kanske äldre än vad vi egentligen tror oss veta. 1745 har från olika källor uppgivits som tillkomstår. Ibland har 1744 nämnts, någon gång 1747. Vad skulle den icke kunna berätta! Ty en gammal prästgård kan berätta. Den kan berätta om alla de församlingsbor, unga och gamla, som under århundraden vandrat ut och in, men först och främst om alla församlingstjänare, som under längre och kortare tid i prästgården haft sitt hem, inalles tio. Och när man sedan följer prästgårdens öden träffar man överallt på detaljer, som väcker minnen. Man glider med eller mot sin vilja in i en romantisk stämning. Ett är nämligen säkert, mycket av Vissefjärdas historia finns i denna byggnad…
Vissefjärda - Dackebygden har en lång och rik historia, som vi fått tillgång till bl a genom alla värdefulla artiklar i den årligen utkommande hembygdsboken, I Dackebygd.
I Britta Thörns Klippbok får vi läsare den bild av hembygden, som tidningsartiklarna under tidsperioden 1947-1971 speglar. Hembygdens historia är nog så viktig att ha med sig in i framtiden.
Försäljningsställen: Hembygdsgården vid Stallarna, Emmaboda Bok-& Pappershandel, ICA i Vissefjärda, Lindås Livs m fl.
Vissefjärda Hembygdsförening har sedan 1950 årligen
gett ut
I Dackebygd.
Boken utkommer till 1:a advent och kostar för närvarande 160:- (plus frakt).
Medlemskap i hembygdsföreningen innefattar inte
denna bok.
Har du något material som du önskar få publicerat i hembygdsboken?
Kontakta
redaktionskommittén
under ledning av Siv Johansson
eller någon i styrelsen.
Äldre årgångar
Det finns fortfarande möjlighet att köpa äldre årgångar av
I Dackebygd.
Följande
årgångar finns:
1961, 1965 -1967, 1969 -1984, 1986 -2009.
Vid köp av äldre årgångar kontakta
föreningens kassör:
Berit Lundin
Alsjökulla
361 92 Emmaboda
Tel. 0471-31002
E-mail: 047131002@telia.com