HEMBYGDSBOKEN
HEMBYGDSBOKEN
I Förordet sänder Siv Johansson en tacksamhetens tanke till alla som genom åren bidragit med artiklar till hembygdsboken, I Dackebygd. Bygdens historia är satt på pränt och vi kan visa på mängder av människoöden och händelser som ger just vår bygd, Dackebygden, dess händelserika historia.
”Minnen skapar framtid! Minnen avfärdas inte sällan som nostalgi. Inget kan vara mera fel. Minnen skapar sammanhang. Det var inte bättre förr, men annorlunda. Utan kunskapen om detta kan vi inte ha någon verklig känsla för särarten i vår egen tid, som alltid är nuet. Utan det förflutnas bilder kan våra tankar inte forma olika alternativ för framtiden.” (Citat från ledarsidan i tidningen Barometern onsdagen den 15 augusti 2012. Författare Ulf Wickbom.)
Det är viktigt att berättelserna lagras i ”det kollektiva minnets arkiv”. Vår bygd har en mängd berättelser och många är också de som tecknat ner sina forskningsresultat efter studier i arkiv. Brev från förr och andra gamla handlingar ger levnadshistorier, som läsarna av hembygdsboken finner intressanta.
Ulf Wickbom skriver en artikel med rubriken, Minnen skapar framtid.
Ulla Sköldh Jonsson inleder med en julberättelse, där hon manar till eftertanke. Julens budskap är lika stort var vi än befinner oss i världen. Ett barn varder oss fött… är ett gränslöst glädjebudskap.
Harry Jonsson i Fornamåla avled under året. Han var kassör i Vissefjärda hembygdsförening i 26 år och före honom var hans far Gotthard Jonsson som hade samma förtroendeuppdrag i 16 år. Siv Johansson besökte gården i Fornamåla, där det finns mycket från det gamla bondesamhället bevarat. Släkten har tjänat bygden med sitt engagemang i flera generationer.
Här i Fornamåla hade Vissefjärdas förste skollärare Johan Trenk sitt hem. Han var från början soldat och en soldatknapp omgjord till brosch blev upphovet till en släkthistoria nedtecknad av en sentida ättling författaren Åsa Håkanson, som numera är bosatt i Karlskrona. Johan Trenk, bygdens förste skollärare, var Åsas morfars farfar.
En annan gård i Fornamåla fick i somras besök av förre sjöofficeren Björn Fornander vars farfars far for till Amerika och genom släktforskning ledde namnet Fornander till byn Fornamåla i Vissefjärda socken. Björn, som är bosatt i stockholmstrakten besökte Vissefjärda under en dag i somras. Han fick träffa sin fars tremänning Birger Johnsson, Brännebo, som nu äger fädernegården i Fornamåla och är aktiv skogsbonde där. Att vandra i fädernas fotspår betydde mycket för Björn, som ganska väl kände sin bygdens historia.
I grannbyn Bläsemåla var socknens ende husar bosatt. Han hade sin häst i Fornamåla. Det var i huvudsak byarna Bläsemåla och Fornamåla som stod för husarens rusthåll. I gengäld fick de vissa skattelättnader. Joel Hallingbäck har också forskat fram många spännande uppgifter om sin släkt, där hans farmors morfar Peter Gadd var husar. Peters son Frans August Emgardt gick i faderns fotspår och ytterligare en generation, nämligen Carl Adolf Gerhard Elgán blev också husar. Erling Elgán är också släkt med husarerna och det är hans farfar, Carl Adolf Gerhard, som var den siste husaren här i bygden. Erlings berättelser finns med i Joels dokumentation av husarerna, som var bygdens stolthet – skickliga ryttare, som var klädda i vackra uniformer.
Joel Hallingbäck har också tecknat ner fadern Rudolf Petterssons barndomsminne, Att vara Tidningspojke på tåget i början av seklet.
Elva Sjöberg-Johansson, 96 år, intervjuas av Siv Johansson. Hennes familj, som slutligen kom att begåvas med tolv barn flyttade 1911 från Ekeberga till byn Guttorp. De kom till en by, som låg avsides, det var långt till affär och stationssamhälle. Byn, med sina tre gårdar, låg så vackert nära sjön Ödevaten. Vid den tiden fanns många ungdomar i byn, man behövde aldrig känna sig ensam. Tungt och hårt skogsarbete präglade vardagen för byns manfolk, men när helgen kom visste man att roa sig.
Gudrun Lönnberg kartlade byn på 1990-talet och gjorde intervjuer med de bofasta – hon fann många jordkulor och småställen från 1900-talets början. Nu är Guttorp en helt öde by.
Hantverksbyn Klättorp blomstrar som aldrig förr. Karl-Erik Hällstrand och Jörgen Håkansson besöker varje ställe i byn. Det vackra läget vid Kyrksjöns strand och god sammanhållning i byalaget gör att många vill bo där. De som en gång växte upp i byn återvänder gärna så snart tillfälle ges.
Länsmansgården i Klättorp är ett ställe, som har en mytomspunnen berättelse om ett skottdrama i början på 1900-talet. Gösta Hultén har med sin familjs hjälp ”på nätet” spårat vad som egentligen hände.
Ja, nu har även forskning ”på nätet” gjort sitt intåg i hembygdsbokens värld. Nya möjligheter har öppnat sig.
I årets årgång av I Dackebygd hittar vi tydliga bevis.
Marie Karlsson presenterar sin forskning om byn Stekaremåla. Intressant att en ekonom, bosatt i Stockholm, tar sig an uppgiften att förklara det skattetryck, som vilade på våra förfäders axlar. Förklaringen är tydligen att Marie är barnfödd i Stekaremåla. Det är 1600- och 1700- talens människor levnadsöden, som avhandlas och allt är väl underbyggt med vad arkivens handlingar kan berätta. Hon öppnar verkligen vägar och visar på hur man kan utnyttja ”nätets möjligheter” för hembygdsforskning.
Per Melin berättar om den betydelse handeln med danskarna hade för bygdens befolkning. Under medeltiden var vi självförsörjande i mycket men salt och humle var vi tvungna att köpa utifrån. Vad hade vi att sälja, ja, oxar, smör och järn men även hästar, ost, tjära, pottaska (för kruttillverkning) och timmer. Handeln reglerades mer och mer. Statsmakten var i behov av pengar och ett tiotal år innan Bleking blev svenskt anlades tre tullstationer varav en låg i byn Muggetorp.
Per Carlzon har studerat domböckerna och hans berättelse om hur olika släkter råkade i luven på varandra. Men osämjan glöms och nya tider nalkas. Släkten följa släktens gång.
I Kyrkeby låter Elisabeth Ljungström väggarna tala. Små ting ger en hälsning från förfäder – men man får inte veta allt bara ana. Men när Carl Andersson fyller 50 år, då är det fest på Kyrkeby. Tonåringen och sonen Henning (Skårin) skrev dagbok om hela födelsedagen från början till slut. Vilken fest! Henning var lite besviken: Gick kalaset verkligen ihop sig? Presenternas värde jämför han kostnaderna för mat och dryck!
Gunilla Håkansson berättar om sin barndom som bagarbarn, men fadern får mjölastma och familjen flyttar till stan, Kalmar. Att vara lantis ibland stadsbarnen var inte så lätt. Men somrarna får hon tillbringa hos sin moster Märta och hennes make Tage i byn Medlen. Vi får delta i allt som hände på en bondgård på 50-talet. En tid med hölass och snälla hästar att rida på.
Vi får också följa bonden Olof Månssons liv i Gusemåla, som Birgitta Danielsson har berättat om. Lena Nilsson har till slut efter mycket sökande fått ordning på bonden Magnus Erngislessons kringflackande liv.
Jan Skoglund, som till många landsbygdsbors glädje åker sina turer med butiksbussen. Anders Marell har besökt affären i Bromboda och skriver om affären, som Jan övertog efter sina föräldrar Gunnar och Sigrid Skoglund.
Vissefjärda mejeri – en 40-årig epok. Pähr Gustavsson har hämtat en serie bilder från arkivet som visar personal och hur delar av arbetet inne i mejeriet gick till. Mjölkbilen väcker säkert många minnen. Martin Johansson i Hulan körde många turer ute i byarna, först morgontur och sedan tillbaka igen vid middagstid.
När Bengt Gustafsson studerade sitt skolkort från 1943 så fann han att inte mindre än tre stycken kom att utvandra till Amerika. Han själv återvände efter sex framgångsrika år. Men Els-Britt Engström i Lindås berättar om sitt omväxlande liv i USA och hon har firat sin 80-årsdag där. Stig Albertsson berättar om hur han fick vara med om en spännande tid, när Stenberg Flygts pumpar skulle lanseras i Canada och USA. Nu lever han ett lugnare liv med sin hustru Lilly och familjen.
Bygdespelet Bonnabråk och Hembränt rönte stor framgång och Göran Ericsson skriver om hur allt gestaltade sig och en rad bilder visar skådespelarnas agerande.
Berit Niklasson var med när stugan på båtsmanstorpet i Djuramåla fick nytt torvtak.
Årskrönikan, sammanställd av Göte Lundberg speglar vad som hände år 2011.
Över 200 nya medlemmar till föreningen. Ja, det var resultatet på den brevlådesatsning som initierades av Lisbeth ”Lotta” Gustafsson. Nu hoppas föreningen att några av de nya medlemmarna ska fylla på i de olika kommittéer och arbetsgrupper, som så väl behöver nya friska krafter och idéer.
Ordförande Lars Andreasson tackar alla för ett gediget och bra arbete. Han tackar också för gåvor av skilda slag. Särskilt glad blev han åt de höjda medlemssiffrorna!
Försäljningsställen: Hembygdsgården vid Stallarna, Emmaboda
Bok-& Pappershandel, ICA i Vissefjärda, Lindås Livs m fl.
Vissefjärda Hembygdsförening har sedan 1950 årligen
gett ut
I Dackebygd.
Boken utkommer till 1:a advent och kostar för närvarande 170:- (plus frakt).
Medlemskap i hembygdsföreningen innefattar inte
denna bok.
Har du något material som du önskar få publicerat i hembygdsboken?
Kontakta
redaktionskommittén
under ledning av Siv Johansson telefon 0471-330 75
eller någon i styrelsen.
Äldre årgångar
Det finns fortfarande möjlighet att köpa äldre årgångar av
I Dackebygd.
Följande
årgångar finns:
1961, 1965 -1967, 1969 -1984, 1986 -2011.
Vid köp av äldre årgångar kontakta
föreningens kassör:
Berit Lundin
Alsjökulla
361 92 Emmaboda
Tel. 0471-310 02
E-mail: 047131002@telia.com